SKIN ON FRAME KAYAK BUILDING

Vintertest

2011-02-27T16:52:00.005+01:00

Vintertest i Stockholms skärgård. En av de sista isfria platserna i slutet av januari. Tidigare i oktober satt första rollen efter några försök. Den är som gjord för rollar. Duken visar inga tendenser till att får rynkor. Kul att se att mitt arbete med att sy den ordentligt gav utdelning.

KAJAKEN FÄRDIG

2010-09-26T10:07:00.003+02:00

När den sista däckslinan var på plats var det sista momentet klar och kajaken är helt färdig. En fantastik känsla efter så många byggtimmar och framför allt under så lång tid.

Kajaken är otroligt lättpaddlad. Jag har gjort några kortare turer upplever att den accelererar mycket snabbt. Med ett par tre paddeltag är man uppe i maxfart. Den är också mycket lättsvängd. En rolig egenskap är slutstabiliteten. Givetvis är en rollkajak som den här mycket initialt instabil, men så fort man lutar lite mer märker man att kajaken "fångas upp" av vattenmotståndet. Antagligen är de de kantiga slagen som stabiliserar upp den. Jag har inte testat den i hård vind eller lite hög sjö så det återstår att se hur den beter sig då. Jag har inte märkt några större problem med att den vill gira åt något håll vid sidvind. Rollarna får vänta då kapellet jag beställde är försenat. Tråkigt, för jag beställde det redan i början på augusti från Chillcheater.com. När jag rolltestat den återkommer jag med info.

Man sitter rätt okej i kajaken. Det här är den tredje grönlandskajaken jag provat och generellt sett kan man sitta i två lägen: med ryggen mot kanten eller lite mer framåt med ryggen fri. Det sista är väl vad som är bäst för paddling men i praktiken är det skönt att variera. Jag kommer nog att sätta fast någon form av stoppning mot ryggbalken. Masiken (balken över låren) kunde faktiskt gjorts ännu lägre. Jag märker att vid paddling kan man få in en hand mellan lår och masik och den lilla skillnaden gör att man måste anstränga höft- och magmuskler för att få "grepp" mot den men det kan nog fixas med något inlägg. Det är inga problem att ta sig in och ut i kajaken.

För den som aldrig paddlat en grönlandkajak kan jag bara säga att skillnaden mot en modern glasfiberkajak är enorm. Grönlandskajaken är som en liten lätt sportbil jämfört med en vanlig personbil. Kajaken känns nästan som om den "sitter på kroppen" och är en förlängning av den i vattnet. Motsvarande känsla i en glasfiberkajak är snarare att man sitter i en liten båt.

Jag är nöjd med formen på kajaken. Det enda jag kan invända mot är möjligen att fören eller "förskeppet" är smalt och grunt. Det är ett resultat av att spanten är kortare. Det återstår att se hur det påverkar paddlingen. En positiv effekt är att den borde bli mindre vindkänslig då den ligger mycket lågt i vattnet.

Dag 56-57: Däckslinor

2010-09-12T19:40:00.006+02:00

Jag har bestämt mig för att ge kajaken ett traditionellt utseende. Några meter läderremmar inskaffades på en läderbutik i Gamla stan i Stockholm och små bitar i ek har sågats till för att ge däckslinorna hållfasthet och snyggt utseende. Som kuriosa kan nämnas att ekbitarna är från Provence. Jag sågade ner en bit ek från min mors trädgård och den blev utmärkt till däcksdetaljerna.

Enligt Cunningham skall man borra hål i kajaken och sticka in ändarna i remmarna. Sedan skall man plugga fast dem. Jag har haft svårt att förlika mig med tanken på att sätta en borr rakt igenom den färdiga kajaken. Men det var bara att följa boken. Borren går igenom tyget och hela relingen. Här får man se upp så man inte borrar i en av däcksbalkarna. Hålet bör vara precis så man får knöla in remmen. Sedan "moddar" man en träbit till en kil och bankar in den. Remmarna sitter hårt och hela konstruktionen verkar täta till hålet. Boken är lite kortfattad kring det här momentet som faktiskt är rätt viktigt. Min erfarenhet är att remmarna skall vara längre ifrån hålen i träbitarna, annars spänns dem inte tillräckligt. Det bästa är relativt lösa remmar (ca 5 cm slack över däcket) och hålen i kajaken ungefär 7-8 cm bredare än träbitens hål. Alltså 3-4 cm "ut" från varje hål. När remmarna fästs med träkilar skall man göra kilarna ganska stora. Trots att det ser ut som om remmarna tar all plats i hålet så kommer kilen att gå in. Är den för smal så kan remmarna ryckas ut.

Den främre remmen håller fast paddeln. Konstruktionen med de små "hornen" gör att man kan sticka in paddeln eller bara låta den vila ovanpå under kortare pauser. Fördelen mot moderna kajaker som ofta har gummilinor är att man kan fästa paddeln utan hjälp.

Trät är nyinoljat med linolja. Lädret har smorts in med "Mink Oil" som jag annars har till skor. Det skyddar mycket bra mot väta men man kan nog ta linolja med.

Dag 55: JUNGFRUFÄRD!

2010-09-05T18:10:00.009+02:00

"Utan kommentar"

Dag 52-54: Klar för sjösättning!

2010-09-04T19:17:00.006+02:00

Nu har kajaken fått ca 4 lager färg. Den grova ytan har fått en liten jämnare finish varefter lagren av färg byggs upp. Dessutom har jag slipat mellan lagren med 180-sandpapper. Det gav en mycket jämnare yta, speciellt eftersom de första lagren färg ruggar upp ytan. Om rinningar uppstår, får man gå på med penseln och jämna ut. Färgen torkar på ca 2 timmar. Några erfarenheter:
1) Blanda pigmentet noga och låt gärna stå över natten så löser den sig bättre
2) För en ljusgrå nyans gick det åt ungefär 3 deciliter zinkvitt och kanske en tesked svart. Var mycket försiktig med att blanda i svart direkt i den övriga blandningen, den dominerar totalt.
3) Mer pigment ger en lite tjockare färg vilket är bra.
4) Stryk på så flödigt du kan utan att färgen börjar rinna. Extra färg på alla sömmar och hål

Dag 51: Målning

2010-08-25T21:45:00.003+02:00

Nu är det dags att avsluta projektet med målningen. Det tätar kajaken och skyddar duken mot revor. Jag använder en 1-komponents polyuretanlack av märket Zar. Lacken är klar så jag har blandat i pigmentpulver. Jag använde pigment inköpt på en konstnärsaffär och provblandade lite för att se om det funkade. Inga problem.

Efter en del funderande valde jag en grå nyans. Halva burken zinkvitt gick åt plus kanske en tesked av det svarta. Blanda först en "pasta" med lite lack och all pigment. Rör noga tills alla klumpar är borta. Sedan blandar man i hop pastan och lacken.

Enligt tidigare uppgift skulle tre lager av Zar-färgen på. Därför hade jag köpt 3 burkar som skulle räcka till 8 kvadratmeter var. Men duken sög upp enorma mängder färg. Alla tre burkarna (ca 0,3 liter/burk) gick åt. Själva målningen är rätt enkel, bara att jobba in färgen ordentligt. Ta en eller flera extralager med förtjockad färg över de små hålen i duken (från sömmarna)så kommer de att täckas fint. Försök att få färgen att krypa in i sömmarna och under cockpit.

Dag 50: Cockpit

2010-08-25T21:39:00.002+02:00

Duken är nu fastsurrad i ringen. Boken var aningen luddig hur man skulle börja. Hur som helst fäster man snöret i duken endast, sedan trär man in den i hålet. Jag använde samma tråd som surrningen av kajaken. Den glider inte så lätt så jag slapp efterdra linan.

Ett tips är att sträcka duken ytterligare. Vät duken kring cockpit och dra sedan i den bit av duken du ska surra med en tång. Då blir det spänt och fint kring cockpit, vilket även spänner duken i botten.

Dag 49: Cockpit

2010-08-09T17:39:00.004+02:00

Idag tog jag ett lite längre pass och avslutade sy-arbetet med duken. Äntligen klart med sista sömmen. Ett riktigt tålamodsprövande arbete. Dags att sätta på sittbrunnsringen. Först måste man måtta upp var centrum är på både ringen och kajaken. Givetvis var dessa märken borta så jag fick mäta om dem. Därefter placerar man ringen på kajaken och spänner fast den med två träbitar och en tving som på bilden.

Väl centrerad så trycker man igenom små spikar innifrån genom duken och ut i hålen. Här får man ta i och sträcka duken ordentligt då sektionen runt cockpit är rätt lös. En tång funkar bra för att dra duken. När spikarna är på plats kan man dra lite till, spik för spik.

När ringen var på plats provsatte jag mig i den för att kolla om ringen tillåter att man lutar ryggen helt bak vid rollar. Det tyckte jag nu inte att den gjorde, snarare var det smärtsamt för korsryggen när ryggen vilade mot akterdäcket. Ändå är ringen tillbakaskjuten cirka 3 centimeter från balk 7 (den som vilar mot korsryggen). Med lite skumgummi som skydd gick det hjälpligt. Man sitter mycket grunt så rollar bör vara ganska lätta.

Avslutar med en interiörbild ;-)

Dag 48: Duken påsydd

2010-08-08T23:10:00.004+02:00

Duken påsydd. Det tog längre tid än beräknat och var svårare. Anledningen är att min metod kräver att duken sträcks och samtidigt sys. Dessutom måste ytterligare en söm göras för att vika över den uppstickande dukkanten. Tror att Cunninghams metod hade varit snabbare och enklare. Möjligen kan det bero på att min duk är extremt töjbar.

Här skär jag av den överblivna duken med en värmekniv (150 kr på Clas Ohlson). Den smälter kanterna på duken så de inte fransar upp sig. Förmodligen onödigt då färgen kommer täcka den, men man vet aldrig.

Dag 47: Cockpit klar

2010-08-05T11:55:00.007+02:00

Äntligen igång igen! Det är den fjärde bygglokalen hittils. Efter ett så långt uppehåll var det svårt att motivera mig att ta tag i verktygen. Men så fort man sätter igång kommer arbetsglädjen tillbaka.

Nu är cockpitringen ihoplimmad med sargen. Laskarna ligger lite förskjutet (se närbilden) för att skapa stabilitet. Använd skruvtvingar (många!) när sargen fästs. Annars ligger inte sargen dikt an mot själva ringen.

Resultatet blev helt ok. Jag skulle nog med facit i hand bygga den efter boken, som rekommenderar en hel bit som basas och surras ihop. Mitt bygge blev visserligen starkt och jag slapp bygga en lång baslåda men det var komplicerat och kladdigt. Alla arbeten med epoxy innebär lukt, kladd, extra arbete och slutligen hälsofara när man sen slipar.

PAUS - håll ut!

2010-03-11T16:26:00.002+01:00

Bygget har legat nere under hösten och vintern. "Har ingen lokal!". Jag återkommer snart när vädret tillåter utomhusbygge.

Dag 46: Dukning

2009-09-05T18:16:00.003+02:00

Dags igen efter 2 månaders uppehåll. Jag hade hoppats på att hitta en lokal att bygga i, men det visade sig inte bli något. Jag får skynda på medan det är varmt och bygga klart utomhus.

Halva sömmen är klar så det är dags att avsluta från fören. Jag började med en sick sack-tråd som drar i hop duken "grovt". Man får stegvis dra i tråden för att öka sträckningen. Det är det här momentet som avgör hur sträckt duken blir så det gäller att ta i. Om man syr 5-6 stygn så ger tråden friktion nog att inte glida tillbaka när man drar. Handskar rekommenderas.

Dag 45: Dukning

2009-07-02T08:20:00.004+02:00

Min metod enligt youtube-klippet fungerade inte, så jag fick pröva en anna metod. Anledningen var att min duk är flexiblare och måste sträckas mycket mer för att bli hård. Duken som användes i instruktionen var mycket stummare. Jag fick alltså gå över till plan B: att använda två sömmar. Den första är ett glest sick sackmönster som drar ihop ändarna. Den andra sömmen fogar ihop duken.

Man gör det enklast så här: 1) Trä i den glesa sicksack-sömmen men sträck inte. 2) Sträck den våta duken hårt med händerna 3) Sträck sicksack-sömmen genom att stegvis dra tills duken börjar bli spänd. 4) Sy den sista raksömmen genom att "nypa åt" duken med ena handen och lägg sömmen och dra hårt så att duken går i hop. Jag använde vanlig raksömm eller vad det nu kallas.

Resultatet efter att halva duken är sydd. Den glesa sicksack-sömmen går under duken, upp genom den en centimeter och sedan tillbaka ner igen. Slutreslutatet skall bli en tajt duk, som låter lite som en trumma när man slår på den. När duken sedan torkar, drar den åt sig ytterligare.

Nu blir det paus i bygget igen eftersom jag flyttar till ny bostad. Söker fortfarande efter en bra bygglokal.

Dag 44: Dukning

2009-06-29T22:11:00.005+02:00

Dags att börja med en av de mest spännande delarna: duken. Jag har gått och velat länge innan jag börjat med detta - ett dåligt drag inför komplicerade moment. Hursomhelst var det första steget inte svårt. Jag har helt struntat i Cunninghams metod med häftpistolen och sömen längs ena relingen. I stället har jag bestämt mig för att sy längs mitten enligt en videoinstruktion jag hittade på nätet: http://www.youtube.com/watch?v=yr1eHFL_Lxo . Först la jag hela duken i blöt. Syftet med det är att mjuka upp fibrerna vilket leder till att duken stramar åt sig när den torkar. Duken verkar preparerad med något äckligt kemiskt ämne som gör badvattnet mjölkigt och händerna klibbiga. När duken är våt är den mycket lättarbetad. Övre bilden visar hur jag sytt en liten stopp-ficka i aktern. Sedan går man till andra änden och sträcker hela duken. En medhjälpare står bredvid och fixerar den sträckta duken med en skruvtving (klämmor är för svaga). Man måste ta i ordentligt. Bäst är om man lämnar mycket tyg och rullar upp det på en träpinne så får man ett bra grepp. Sedan lägger man kajaken på golvet och trycker ifrån med fötterna mot en balk och häver sig bakåt och drar allt vad man orkar. När fingrarna börjar blöda och det flimrar för ögonen stönar man fram "nu!" och då fäster din medhjälpare duken. Räkna med att duken sträcks ut 20-30 cm, den är mer elastisk än man tror.

Sedan trimmar man bort överblivet tyg. Klipp så du har "fyra fingrars" marginal om mittlinjen.

Cockpit

2009-06-29T21:58:00.005+02:00

Cockpit-ringen är ett sidoprojekt som började lite i smyg redan i januari. Bilden visar jiggen, en 8 mm plywoodskiva med ditskruvade träbitar utsågade efter den blivande ringens form. Man behöver inte vara så noggrann när formen bestäms, utgå från masiken och balk nr 7 (korsryggen) för längden. Sedan mäter man bredden (höften plus 2 fingrar på varje sida). Sen kan man ta en böjlig trälist eller till och med en tumstock och forma till ena halvan. Sen ritar man på en pappbit under så har man en mall. För att få en symetrisk ring, vänder man bara på mallen och ritar en spegelvänd motsatt sida. Resultatet bör bli en rund eller i mitt fall äggformad ring. Jag har avsiktligt dragit ut längden några cm över ryggbalken för att underlätta rollar.

Ringen består av två askbitar som blev över från spanten. Jag har basat dem och sedan pressat fast dem med en spännrem efter jiggen. När de stelnat till sin form, fasar jag av dem så de bildar två "laskar", dvs överlappande fogar. Epoxy som lim. Resultatet blev bra, men det är tidsödande och ganska komplicerat.

Dag 42-43: Däcksbalkar

2009-06-29T21:48:00.005+02:00

De sista däcksbalkarna är på plats. Jag tog överblivna ask-bitar från spantämnena och kapade till dem från masiken till balken nr. 3. Man sågar ut en kilformad bit från masiken och pluggar fast dem. Jag tog en 4 mm blompinne. Inga konstigheter rent tekniskt. MEN: jag misstänker att formen på de här balkarna bestämmer synintrycket på den färdiga kajaken. Man kan göra ribborna konvexa, konkava eller raka. Jag gjorde mina så raka som möjligt genom en kombination av små block och urfräsningar (se bild). Provsitt också så att fötterna får plats under ribborna, annars får man göra distansblocken lite högre över fötterna. Tänk på helheten, för nu skapas kajakens estetiska linjer. Gå några steg bakåt och titta hur den kommer se ut innan du pluggar fast dem.

Mittribban är bara tillfällig. Den skall användas som en guide när jag syr på duken. Den tas bort senare.

Dag 40-41: Masik

2009-04-15T19:50:00.004+02:00

Nu är flytten till Stockholm klar och kajaken ligger på balkongen i lägenheten. Det får bli mitt arbetsrum tills vidare. Februari och mars har varit för kalla, men nu är det dags att ta tag i projektet igen. Bilderna visar den fästa masiken (som gjordes i slutet av januari) och ribborna mellan däcksbalk 7 och 8.

Det var komplicerat att fästa masiken mot relingarna. Man måste såga ut ett v-format hack i varje ände som måste passa precis mot relingarna. Precis som med däcksbalkarna är det många sammansatta vinklar. Tillslut blev det ändå att man fick ta till vinkelslipen och steg för steg slipa, passa till, slipa igen. Det är mycket lätt att göra för mycket, vilket ger dålig passform. Tyvärr var jag mycket stressad när det gjordes och med en skadad hand dessutom (vinkelslipen skar upp ett finger). Hursomhelst blev resultatet ganska bra och faktiskt sitter masiken stadigare än de balkar framför. Ett bra tips är att inte slå i pluggarna i för extrem vinkel. Nästan 90 grader in från relingen, annars blir hävstångseffekten så att relingarna "drar ut" pluggarna.

Extra balkar. Här kommer man sitta när man kryper i kajaken, så det behövs lite extra styrka. Jag gjorde mina ganska tunna. Notera rundningen närmast i bild på ändarna. Där kommer cockpit-ringen gå och jag har slipat ner balken närmast ryggen så man kan luta sig bakåt vid roll. Bra i teorin, får se om det funkar i praktiken.

Dag 37-39: Masik

2009-02-02T21:10:00.009+01:00

Tiden börjar bli knapp. Jag flyttar från stan och kan bara utnyttja lokalen i några dagar till. Måste skynda på och få så mycket klart som möjligt. Jag mätte snabbt ut hur masiken (den balk som är närmast kroppen) ska se ut. Jag kommer att göra en laminatkonstruktion. Jag tog en papp-bit och böjde över relingarna. Sen överförde linjen till en träjigg.

Här tar jag ut måtten för att såga till konstruktionen så den passar perfekt mellan relingarna. Man trycker in masiken mellan träbitarna och ritar efter pappersbitarna.

Fem stycken bitar bildar masiken, här hoplimmade på jiggen. De är 5 mm tjocka, vilket var för tjockt, 3 mm hade varit bättre. Använd skyddspapper så epoxyn inte limmar fast tvingarna i jiggen. Tyvärr blev den slutliga masiken för hög så jag var tvungen att modifiera den lite. Stressen ger upphov till slarv och andra olyckor. Jag skar upp pekfingret på vinkelslipen och kan inte använda handen fullt ut.

Lamineringen blir mycket lätt och stark.

Dag 35 & 36 : Stävplattor

2009-01-21T09:21:00.005+01:00

Dags att plugga fast stävbitarna med relingarna. Det här kommer att låsa hela konstruktionen.

Först måste man såga ur ca 8-10 mm av trät för att plattan ska få plats. Man gör det genom att fästa en rak brädbit på en såg (en överbliven spantbit är utmärkt) och sedan såga ut skåror med ca en halv centimeters mellanrum. Sen tar man en mejsel och hamrar bort trät.

Ett par saker att se upp med: Såga inte för djupt så du kommer för nära "relingspluggarna". De behöver trä kring sig för att hålla. Såga täta skåror och slå bort dem försiktigt, annars kan trät splittras och underlaget blir ojämnt. Använd sedan mejseln och rasp för att få botten jämn.

Man tar sen en tjockare brädbit och passar in. Lättast är om man kapar längden först och sedan sätter den på plats. Sen drar man med en blyertspenna längs kajaken för att se hur bred den skall bli. Lägg till en centimeter på sidorna och såga till. Kolla noga vart borrhålen hamnar när du pluggar. Det är mycket på gång under plattan, pluggar, surrningar och snedställda relingar. Dessutom ska pluggarna gå in i vinklar. Se till att pressa plattan hårt mot kajaken inna pluggarna slås i (använd en tving).

Till sist jämnar man till överskottet med vad man nu vill använda. En gammal hederlig hyvel går bra plus rasp och sandpapper. Jag tog en genväg och använde vinkelslipen med kakelslipskivan. Man kan faktiskt slipa ner trät så mycket med den att man kan avsluta med sandpapper. Var stadig på handen! Se till att få en harmonisk övergång mellan reling och för. Man kan ta en bit tyg och sträcka över för att se hur det kommer se ut.

Dag 34: Slag

2009-01-19T10:41:00.004+01:00

Passade in slagribborna och surrade fast dem på samma sätt som kölribban. Det kommer att bli en bred skrovform då jag surrade dem brett. Beskrivningen i boken är lite krånglig men i princip surrar man fast ändarna temporärt så de möter varandra i för och akter. Sen passas ribborna in och fästs med klämmor. Man ritar ett streck på spantet var slaget skall ligga. Sen kan man surra fast den och använda strecken som guide.

Dag 33: Slag

2009-01-14T08:33:00.003+01:00

Dags att passa till slagen. På kajaken är det två ribbor av samma längd och tjocklek som kölstocken. De sätts på sidorna och kan justeras upp eller ner. Skrovformen påverkas mycket av hur man sätter dem. En riktlinje är att man vill ha den kommande duken på lika avstånd på båda sidor om slaget. Om man skjuter upp ribban mot kölen så får man en smalare V-formad botten. Duken kommer då att ligga för nära spanten mellan slaget och relingen. På bilden har jag spänt snören kring hela kajaken för att simulera duken. Genom att testflytta slaget upp eller undviker man att duken ligger an mot spanten (dåligt eftersom vattentrycket kommer att skapa en anorektisk kajak).

Jag vill ha en så flack, bred botten som möjligt. Det första steget skapades redan när jag böjde spanten ganska platt och brett. Sen har jag fuskat lite och hyvlat ner kölen för att minska ner V-profilen. Försöker också att bredda slagen så långt det går.

Dag 32: Köl

2009-01-13T10:08:00.007+01:00

Surrade fast kölribban mot spanten igår. Det gick åt ca 10 meter sentråd och resultatet blev mycket bra. Före man surrar måste man centrera kölen över spanten. Man kollar var 5:e spant och sedan jämför man med en tråd spänd bredvid. Helst skall kölen vara både centrerad och rak, något som jag fick pruta på. På några spant var kölen några millimeter fel, men jag tyckte det var viktigare att få köllinjen rak. Vi får se om jag har rätt när jag paddlar den. Cunningham är omständlig med att i ord beskriva hur man gör. Det räcker med att titta på bilden på samma sida. Ett exempel på att "en bild säger mer än tusen ord", ett allmänt problem i boken.

Hur som helst så stramade surrningen upp hela konstruktionen. I och med att kölribban är fast mot spanten har kajaken gått från att ha blivit lite sladdrig till fullständigt hård. Skönt, då jag var lite orolig över det.

Dag 31: Stävbitar

2009-01-12T10:26:00.006+01:00

Fören är klar. Jag valde en väldigt flack design, mest för att det ser snyggt ut. Förmodligen ger det en mer manövrerbar kajak. Bilden visar också ett problem jag hade: Relingarna skall egentligen hyvlas ner på undersidan (den som möter stävbiten) så att stävbiten vilar mot en plan yta. Det går inte att hyvla mer eftersom relingarna är så tunna. Allt trä behövs runt pluggarna som håller ihop dem. Så jag la stävbiten direkt mot relingarna och det funkade bra. Surrningarna är så kallade V/Y-surrningar. Man borrar en triangel av tre hål och surrar ett V. Sedan avslutar man med en "midja" uppifrån och drar ihop det till ett Y. De är mycket starka.

Bilden visar aktern som jag ändrade. Jag har lagt till en 9mm distansbit mellan kölen och akterbiten. Jag tyckte helt enkelt att akterskeppet blir för grunt, något som man ser när kölplankan ligger på plats. Man monterar kölen och sen får man använda ögonmått. Det här momentet är avgörande för vilken kajak man får. Kajaken är fortfarande väldigt formbar. Man kan lätt manipulera ändarna till en decimeter upp eller ner. För att få fram slutformen kan man flytta bockarna och tynga ner kajakens mitt och sen plugga fast kölen. Man får då en bananliknande kajak, eller tvärt om, man flyttar bockarna till mitten av kajaken och tynger ner ändarna. Jag experimenterade lite med olika former innan jag beslöt mig för ett

mellanting.

Kölen har pluggats fast. Jag tog 10 mm-plugg från en rundstav. De virriga vinklarna förhindrar att kölen rycks upp. Försök pressa ihop kölen med akterbiten så mycket som möjligt med tvingar innan man pluggar.

Nu börjar det se ut som en kajak!

Dag 30: Spant

2009-01-12T10:15:00.006+01:00

Här pluggas spanten fast i relingarna. Jag använde 8mm-plugg från Biltema och en 7mm borr. Det är bra att använda ett borrstopp som på bilden, så borren inte går igenom hela relingen. Tyvärr så slipade jag spantens ändar för mycket så de satt lite vingliga. Jag kompenserade genom att banka ner små träkilar. Funkade mycket bra. Jag oljade/tjärade ändarna och hålen innan samt pluggarna så de skulle glida in lättare. Lite onödigt egentligen, men det skyddar trät bra. Pluggarna sågar man sedan bort med japansågen. Jag slipade och ner spanten ordentligt, speciellt de som är runt kroppen. Man vill inte fastna med fötterna i ett spant när man gör en "wet exit". De skall heller inte skava mot kroppen under paddling.

Dag 29: Aktern

2009-01-09T10:55:00.003+01:00

Aktern görs av en 1tums tjock planka som först sågas ut mot relingarna. Sedan bestämmer man vinklarna med ögonmått. En viktig faktor är hur djupgående man vill göra den. Det avgörs genom att fixera kölen (den långa listen på bilden) mot det sista eller näst sista spantet. Eftersom spantens kurva tvingar ner kölen blir det skillnad om man fäster kölen mot det sista spantet (grundare akter) eller spantet innan (djupare). Jag tog näst sista och hoppas att det blir en bra balans. Nu är vi inne på båtdesign. En djupare akter ger bättre gång i sjön, men svårare att svänga. Dessutom kan man ytterligare påverka egenskaperna genom att lämna mer trä på ändbiten. Jag har valt en ganska flack vinkel och grund gång för att ge bra manöverförmåga. Jag experimenterade lite med olika vinklar och sen valde jag en som såg snygg ut.

Dag 25-28

2009-01-09T09:50:00.006+01:00

Alla spant är nu basade och på plats. Ett mycket kul jobb, som var lagom krävande. Efter varje spant är på plats måste man titta från fören/aktern och se att det följer en jämn skrovform. Annars måste man kvickt tillbaka till spantet och med händerna trycka till det. Formningen gör i två steg: 1) Spantet sätts på plats och dess huvudform böjs till. 2) Kontrollera med övriga spant att kurvan är jämn, om inte "efterhåll" med händerna eller en rem. Man har några minuter på sig. När trät har kallnat går det inte. Ha en limklämma nära till hands. En del spant visar tendens till att spricka och då sätter man snabbt dit en klämma och kan fortsätta. Bilden visar en spricka som fyllts i med epoxy.

Totalt sett är jag mycket nöjd med spantformen. Jag är överraskad att det gick att få till en så aggressiv kurva på dem (förmodligen tack vare ådringen). Det kommer att ge en mycket låg och flack bottenprofil, precis som jag ville ha det.

Slutsatser från basningen:

1) Blötlägg länge, cirka 7-10 dagar.

2) Böj trät i långsamt men hårt och stadigt tempo. Ryckiga rörelser spräcker trät.

3) Basa inte för länge, trät kan "torrkoka" och är svårare att jobba med (böjs svårare och spricker). Maxtiden är 15-20 minuter. Trät skall vara fuktigt när man tar ut det.

4) I jiggen förböjer man endast den tunna delen av spantet. Undvik att gå över i den tjocka delen. Det kommer att skapa en "stress point" som spricker lättare när spantet bearbetas på plats.

5) Spanten kan "basas om" om man inte är helt nöjd med formen. Några minuter i lådan så kan man böja dem igen (men inte lika mycket).

Dag 24: spant

2008-12-28T18:44:00.006+01:00

Efter uppehåll över jul är jag igång igen. Spanten har nu legat i vatten över en vecka, vilket är nog. Basningen gick utan problem. Inga spant sprack, men lite sprickbildning kan uppstå. Dock kommer det att gå att limma. Främsta spantet (svart rem) visade lite tendens till att spricka så remmen skyddar mot att sprickan går upp. Processen är enkel, man förböjer spanten i jiggen sen trycker man dem på plats. Det är viktigt att de bildar en jämn kurva. Man måste använda ögonmått och framför allt "efterforma" dem när de är på plats, mest genom att trycka ner mittsektionen. Jag skulle vilja ha lite flackare botten, men det är mycket spantmaterialet som styr. Sprickorna uppstår när jag trycker för hårt i mitten. Spant 1-8 är på plats i alla fall.

Före jag startade projektet var basningen den del som jag kände mest oro för. Jag hade mycket svårt att föreställa mig hur det i praktiken gick till. Jag gjorde därför en liten film där jag förböjer ett spant så de som är nyfikna kan se hur det går till i praktiken. Enjoy!

Dag 22, 23: Spant

2008-12-17T11:19:00.004+01:00

Fixade spantämnen av ask igår. Var själv hos snickaren och detaljstyrde honom hur spanten skulle sågas ur. Bättre det än att hoppas på att det blir bra som med den förre amatören (med ekspanten). Fick med mig ca 20 löpmeter för 200 kr. I verkstaden sorterade jag upp dem i bra/dålig, mest beroende på hur årsringarna löpte. Sedan sågade jag till dem i rätt längd och slipade ner ändarna enligt instruktionen. Jag har ingen planhyvel, så jag tog en sliptrissa och monterade på pelarborren. Sen ställde jag in den på 7 mm höjd och bara höll spantbiten under så skötte sliptrissan resten. Jag har även fasat av ändarna så att de går in i vinkel från hålen i relingen - en förutsättning för att få fram rätt rundning.

Bilden visar spant nr. 6 och min min jigg som håller stycket på plats. Båda ändarna är avfasade ner till ca halva tjockleken och ca 2 cm (hålens djup)
Sen måste varje spantbit i princip fintrimmas för att passa i hålen. Mycket jobb med spanten hittills.

Dag 21: Spant

2008-12-12T09:51:00.006+01:00

Efter att ha hämtat mig från debaclet med ekspanten har jag gjort lite efterforskningar. Jag har fått stor hjälp av de äldre träbåtsägarna på klubben. De har alla rekommenderat ask istället för ek. Som jag misstänkte spelar sågningen av trät en avgörande roll. Hemligheten heter "liggande årsringar". Man skall såga trät så att den färdiga biten är ett laminat av liggande skikt (=årsringar). Ek som material dömdes ut.

Hos en snickare fick jag tag på några provbitar i ask, som sågades rätt. Jag blötla dem i 3 dagar och denna gång gick basningen bättre. Jag uppgraderade dessutom termometern till en bättre för att kunna utesluta att det var ett temperaturfel. Det var det inte, lådan höll 99 grader. Efter en kvart tog jag ut den första provbiten och det var inga problem. Sprickan på bilden kom efter jag med våld tryckte till biten när den var kall, mest för att testa var gränserna går. Nu ska jag fixa askbitar istället. Jag fick även ett mycket intressant tips av en annan byggare som komprimerade spanten med järnband och varmluftpistol med gott resultat. Jag är dock nöjd med basningen så jag kommer att köra på det.

Tillägg till kommentarerna: här har jag försökt illustrera hur kortsidorna på spanten ser ut med årsringarna.

Dag 20: Spant del 2

2008-12-07T19:15:00.005+01:00

Totalt misslyckande! Trots mina noggranna förberedelser sprack alla spant jag försökte böja. Materialet var rätt, hade legat i blöt i 4 veckor, temperaturen i ånglådan stämde (långt över 90 grader). Ändå gick det inte. Försökte med 6 stycken spant och alla sprack direkt, trots att jag varierade tekniken efter varje gång. Det känns rejält nedslående och jag har ingen lösning i sikte.

Postar i alla fall ett videklipp som visar "baslådan" i aktion. Man bör använda tjocka läderhandskar då ångan är ruskigt varm. Jag måste skaffa en exaktare termometer för att utesluta att temperaturen var fel. Jag använde en stektermometer vars högsta temperatur var 88 grader (ungsstekt kyckling). Kvicksilvret gick långt över det i alla fall.

Dag 19: Spant, del 1

2008-12-07T18:38:00.007+01:00

Dags för spanten. Min kajak skiljer sig från standardmallen så en del förändringar kommer att bli nödvändiga. Först och främst vill jag ha mindre fribord så Cunninghams mått om "en hand" i tillägg till kajakens bredd kommer att ge en för stor kajak. Vidare skall alla kajaker ha större volym i fören än i aktern. Så tillägget till varje spant är 100% för det förligaste spantet. Sedan minskar det linjärt ner till 40% för den sista i aktern. Jag läste en annan byggares blogg som också bygger en rollkajak. Han tog "fyra fingrar i fören, tre i mitten och två i aktern". Den principen är en mindre aggressiv minskning, ca 100-60%. Det ger en "jämnare" kajak.Jag provade båda varianterna genom att klippa till ståltråd som jag satte in i var trejde hål i kajaken. Då får man en bra uppfattning om formen och sen kan man provsitta och se att man verkligen får plats ( egentligen det viktigaste så klart). Det blir mycket trångt vid fötterna. Hoppas att jag inte har gjort den för liten. Skorna måste av i alla fall.

Ingen av alternativen såg bra ut. Det första gav en för stor kajak med en överdrivet liten akterdel. Den andra var för symetrisk vilket kommer att ge dålig paddlingförmåga. Jag har ett till problem att brottas med. Mina relingar är mycket smala vilket gör att alla mått är för små. Man måste tänka sig helheten, dvs omkretsen: Relingens höjd (4,5 cm) + hela spantet med tillägg + Relingen. Då Cunningham utgår från 7,5 cm relingar gäller inte hans formel.

Nu kommer det svåra: ändra man en variabel i ekvationen ändras hela kajakens form enligt "kaos-teorin". Ökar man spantens tillägg bör man justera den linjära minskningen för att få dels rätt djup på kajaken och rätt minskning akterut. Några grundmått jag fick är: djup vid sittbrunnen (spantets nederdel till däcksribba nr.7) = 14 cm. Djup vid aktern: 10 cm. Detta fick jag fram genom att utgå från "fyra fingrar", ca 13 cm plus 2 cm för de mindre relingarna. Sen en linjär minskning ner till 50%. Bilden visar den sista varianten som jag var någorlunda nöjd med. Lång dag, mycket tänka och planera. Hoppas kunna börja basa spanten imorgon.

Dag 18: Ramen klar!

2008-12-03T10:36:00.012+01:00

Tog ett kort pass igår och avslutade surrningarna och sågade bort pluggarnas överskott. Surrningen till däcksbalkarna är enkel, man skapar en stoppknop (eskimå-knop) och slår den två varv genom hålen i relingen och balken. Sen avslutar man genom att vira några varv runt "midjan". De sista varven skapar spänningen. Avsluta genom ett dubbelt halvslag på en del av surrningen som inte ligger i spänning (dvs inte om midjan). Slå alltid en stopp-åtta som avslut så att tråden inte glider. Bilden visar infästningen (ramen upp-och-nervänd).

Lite fina detaljbilder: Den här fogen är för balk 7, närmast korsryggen. Den här typen av fogar är bättre än dem med träpluggar. Kändes mycket mer hållbar och rör sig inte som de pluggade fogarna. Så trots det extra arbetet lönar det sig kanske. Jag får se hur kajaken håller i sjön. Provade att slå bort överskottet med stämjärn men det är bättre att såga bort dem och sen slipa med 80-papper. Lite sågmärken i relingen spelar ingen roll när duken är på.

Den färdiga ramen! Enligt instruktionsboken är den svåraste och mest krävande delen av bygget klar nu. Skönt! Ramen känns mycket lätt, ca 4 till 5 kilo kanske. Man håller den lätt med några fingrar. Den sviktar kraftigt men jag hoppas att den färdiga kajaken inte kommer att bete sig så i sjön. Nästa fas blir att basa spanten. Mina spant har nu legat i blöt sedan början av november och det skall räcka. Funderar på hur min "ånglåda" skall byggas.

Dag 17: Surrningar

2008-12-02T09:56:00.004+01:00

Ramen måste surras med "sentråd" för att hålla formen. Dels surras för och akter ihop och sedan varannan däckbalk. Tråden träs igenom den nedre delen av relingarna och tvingar ihop dem så att vinkeln bevaras, 73 grader. Tråden är platt och vaxad och lätt att jobba med. Man spänner tills man blir skinnflådd och avslutar med några varv runt surrningen. Genom det så ökar spänningen ytterligare. Det gäller att inte spänna för hårt då surrningen är mycket kraftig och kan ändra relingarnas form. Det gäller speciellt däckbalkarna.

Dag 16: Pluggar

2008-11-28T09:50:00.013+01:00

I går avslutade jag "ramen" genom att plugga ihop relingarna i fören och aktern. Man använder en plugg med kilar från båda hållen, kallas dymling tror jag. Kilarna tvingar ut ändarna på pluggen och håller i hop konstruktionen. De sitter stenhårt.

Här är den färdiga fören (innan överskottet sågats bort). Man hamrar från ett håll och mothåller på andra sidan med en tyngre hammare. Man vill ha in kilarna så långt som möjligt samtidigt som man får vara försiktig då kilar skapar en otrolig kraft. Se till att trät expanderar så att fibrerna inte spricker.

Dags att kolla om kajaken är rak. Jag mätte ut en ny mittpunkt vid kajakens mitt och spände upp ett snöre längs ramen. Enligt Cunningham så skall snöret ligga inom "1/16" av en tum (=ca 2 mm) från mitt linjen vilket faktiskt min gjorde. "If you are within that limit, you have done an excellent job" för att citera boken. Det var ju skönt att höra!

Dag 15: Däcksbalkar

2008-11-27T09:08:00.005+01:00

Pluggade fast alla däcksbalkar. Jag använde 10 mm rundstav och blompinnar som jag köpte för 5 kr styck och kapade till lämplig längd, ca "ett lillfinger" långt. Pluggningen var mer komplicerad än jag trott, mest för att det var svårt att borra ett hål rakt in i balken utan att borren går snett. Flera balkar har en plugg som "sticker ut" eller i alla fall nästan. Det påverkar stabiliteten, hela balken är inte helt fast. Dessutom glömde jag att pressa ihop relingarna när jag fäste den första. Det gör att det bildas en glipa mellan balk och reling. Senare använde jag ett spännband och det funkar bra om man ser till att skydda relingen - bandet lämnar märken.

Färdigköpta pluggar (modell Ikea) fungerade inte, de är för korta. Sen tyckte jag att de inte satt bra. Jag kunde rycka ut balken från en testbit med två köpta pluggar, och det är underkänt.

Dag 13,14: Krökta balkar

2008-11-24T09:46:00.006+01:00

Dags för däcksbalk 5 och 6. De är bågformade för att ge plats för benen. Jag tog en vanlig 7,4 cm X 4,5 cm bjälke. De finns på alla brädgårdar. Hittade en som var rimligt kvistfri. Man behöver inte vara så noggrann som boken säger. Det räcker med att man använder den vanliga mallen och markerar var man sågar. Sen kommer balken falla på plats, möjligen kan man behöva hyvla ner botten lite. Man bör markera med blyerts på båda sidor och sen grovsåga bort spillet.

Jag gjorde det helt manuellt med stämjärn och en grov såg. Det går mycket fort. Har man en vinkelslip så kan man grovputsa balken. Man får vara försiktig då slipskivan är mycket aggressiv. Sista biten finputsade jag med en planslip med 80-papper och till slut 120-papper.

Dag 12: Däcksbalkar

2008-11-20T09:11:00.004+01:00

Däckbalk nr 7, den precis bakom korsryggen har fått sig en specialbehandling. Den här har jag gjort med tappar som passar in i relingen. Skall vara starkare än pluggar. Den passade som en handske när jag satte ihop relingarna. Såna här moment är riktigt roliga! Men det är tidskrävande så jag skulle inte rekommendera det. Japansågen funkade perfekt för sågjobbet, sen putsade jag till tapparna med stämjärnen. Millimeterprecision!

Dag:11 Däcksbalkar

2008-11-18T09:57:00.005+01:00

Dags att börja med däcksbalkarna. Samma dimension på virket som till relingarna: 44x21mm som jag hyvlar ner till 15 mm för att spara vikt. Mallen i förgrunden används för att överföra såglinjerna till balken. Mycket svårt moment eftersom mallen inte var helt exakt. Cunninghams beskrivning är omständlig och min färdiga mall visade sig ge fel linjer. Dels måste den vertikala vinkeln vara 73 grader och den horisontella följer relingens rundning.

Däcksbalk nr. 4 klar. Den skall hamna närmare relingens överkant men inte "flush" med den. I praktiken måste man slipa och fila rätt mycket för att passformen skall bli exakt. En millimeter fel och ribban passar inte. Fixade 4 ribbor under passet, 7 stycken återstår. Finsnickeri på hög nivå!

Dag 10:Relingar, ändar

2008-11-16T17:22:00.004+01:00

Jämnade till ändarna på relingarna enligt boken med en fogsvans. Inga konstigheter. Funkar bra med ett grovt sandpapper vikt över en träbit som man filar mellan med. Kajakens form är klar och den ser "hyfsat" rak ut. Fixade in jigg till för sågningen av däckbalkarna.

Dag 9: Relingarna klara

2008-11-13T10:02:00.005+01:00

Tillbringade en slitsam kväll med att avsluta jobbet på relingerna. Bland annat slösade jag en timme på en jigg som visade sig vara helt meningslös. Cunningham har ju en uppenbar fetish för sina jiggar, vad som än skall göras ska en tillverkas. Hålet på bilden är för däcksbalk 7, närmast korsryggen. Belastningen är stor här då man sitter på den när man ålar sig in i cockpiten. Därför kommer jag göra den på de krångliga sättet (pussel). Cunningham menar att relingarna blir starkare så. Egentligen borde alla däckbalkar göras enligt detta sätt eftersom mina relingar är svaga. Jag kommer ändå göra dem på det enkla sättet: två pluggar in från utsidan.

Hyvlade också till relingarnas övre, intre kanter så att de bildar en flat yta på "däcket" . Ytterligare några millimeter bort från dem! Nu sitter de i jiggen och kommer inte tas av mera.

Dag 8: Relingar

2008-11-12T09:58:00.012+01:00

Nu är relingarna klara (återstår några hål bara). Ändarna har hyvlats ner för att ge en jämn kurva upp mot stävarna. Eftersom jag har 4,4 cm virke snarare än 7,5 (rekommenderat) så vågade jag inte hyvla dem särskilt mycket. De ser oroväckande tunna ut.

Nu börjar den intressanta delen: att "forma" kajaken. På bilden mäter jag upp de två "formjiggarna" genom att först sätta på mittjiggen och ändjiggarna. Kajaken får då en rombform som skall bli mer eliptisk. Det görs genom de två formjiggarna, ca 75 cm in från ändarna. Man kan alltså få en fet eller mager kajak genom att skjuta dem fram eller bak. Jag har valt en smal form för att hålla ner volymen. Jiggarna sågas ut i 73 graders vinkel i plywood.

Det är noga att relingarna är symetriska. Ett sätt att kolla det är att relingarna skall vara lika långa i ändarna. Om en är "längre" än den andra betyder det att den är styvare. Jag fick ta loss båda och med våld flexa dem tills jag var nöjd. Den övre bilden visar tydligt den stelare relingen (vänstra) och den undre bilden efter korrigering.

Dag 7: Relingar(hål)

2008-11-09T18:13:00.005+01:00

Detaljbild av en av de 44 hålen. Jag använder två skruvtvingar längs kortsidorna på hålet som skydd. Sen hamrar man ut hörnträt och kan bända upp träfliset utan att skada kanterna. Det tog kanske 2-3 timmar, men totalt sett var det inte så farligt. 2-3 minuter per hål kanske samt borrning. Funderade på att köpa en stämborr (http://www.clasohlson.se/Product/Product.aspx?id=18728867) för att borra fyrkantiga hål, men det funkar med hammare och mejsel.

Färdigt!

Dag 5,6: Relingar/spant

2008-11-05T11:05:00.015+01:00

Sågade till spanten och blötlade dem. Nu får de ligga i några veckor. Mätte inte upp dem exakt utan kapade dem i 70 cm och 55 cm, ca 35 stycken. Antalet spant är egentligen bara 24, men efter att ha läst andras byggbloggar tror jag att ett spill på 50 % är rimligt.

Började borra hålen i relingarna där spanten ska in. Det är ett slitsamt jobb utan en fräs. Dock så funkar pelarborren ganska bra (se bild.) Det enklaste är att tvinga fast en bräda bakom relingen på rätt avstånd och sedan fixera borren så den borrar exakt 2 cm djupt. Sen borrar man 3-4 hål och sen kan man faktiskt "fräsa" ur borrhålet genom att föra relingen fram och tillbaka. Det stora jobbet blir att gör hålen rektangulära med stämjärnet. Det är lätt att förstöra den rektangulära formen genom att använda stämjärnet som hävstång. Då blir hålet trattformat uppifrån och det gör att spanten sedan kommer att "vicka" fram och tillbaka. I teorin dåligt...

Plywoodjiggarna är färdiga och jag passade på att prova relingarna. Nu börjar man ana att det ska bli en kajak!

Dag 4: Relingar 2

2008-11-02T19:34:00.009+01:00

Första riktiga "byggdagen" efter all planering och inköp. Lade ut relingarna och undersökte att de har samma fjädring. Man måste vara noggrann. På bilden har jag lagt dem mot en bock och låter tyngdkraften verka och kollar vilken som hänger lägst. Jag fick hjälpa till lite med att växelvis pressa ner plankorna från olika håll tills de ser bra ut. Sågade de till 470 cm långa - stävbitarna kommer till senare och förlänger den med 41 cm. Kollade även att fiberriktningen är lika för babord och syrbord så jag kan hyvla dem tillsammans hoptvingade.

Här överför jag måttstockens grundmått till relingarna. Sedan märks hålen för spanten ut, totalt 24 st med 6 tums mellanrum. Bilden visar relingens mittpunkt och kroppens balanspunkt ca 5 cm till vänster (akterut). Allt tog tid, enligt principen "measure twice, cut once". Efter flera timmar var jag så nerkyld (det var runt 0 grader i verkstaden) att jag började tänka trögt och lade av för dagen.

De färdigsågade spanten kom i fredags. Såg-killen hade inte kvartssågat dem (från barken in till kärnan), vilket kan ge problem när de ska böjas. Ville egentligen blötlägga dem så fort som möjligt eftersom det tar veckor. Detta kommer att bli en flaskhals.

Dag 3: Balans

2008-10-30T20:17:00.004+01:00

Dags för kärnmåttten. Jag satte mig på en planka som balanserar på en träbit. Därefter markerade jag var balansens mittpunkt är. Sedan märkte jag ut de viktigaste cockpit-delarna. Ryggstödet, lårstödet fotstödet etc. En rolig detalj är att man märker ut var "sittbenen" på baken är då den ytan ska vara fri från spant. Liknande görs vid fötterna så hälarna inte skavs. Allt är "antropometriskt", kroppsmåtten styr. När allt är klart markerade jag var tyngdpunkten kommer vara i förhållande till kajakens mitt. Den var i mitt fall ca 5 cm bakom kajakens mittpunkt. Det innebär att aktern tyngs ner mer, vilket ger bättre gång. Snacka om skräddarsytt!

Dag 2: Verktyg

2008-10-30T09:55:00.003+01:00

Kompletterade med alla handverktyg jag behöver. Blev rätt dyrt, mycket pga den sk. "Japansågen" (270 kr på Jula). Verkar vara fin kvalite, dock. Diverse annat:
Träklubba
Fyrkantsfil
Smygvinkel
Tvingar

Bara old school-grejer med andra ord. Köpte också en halogenstrålkastare på stativ. Det värsta jag vet är att jobba i mörker eller i dålig belysning. Dessutom ger den lite värme. Kompletterade virket med 5,5 meter 44x25mm virke till "däcksbitarna". En bit plywood till jiggen fixades också.

Dag 1: Relingar

2008-10-29T10:47:00.005+01:00

Köpte 2 st relingsplankor à 510 cm i furu. Kollade svikten och de verkar ha samma "spring" vilket skall ge en symetrisk kajak. Beställde spant från ett snickeri utanför Halmstad, killen jobbade snabbt och har sågat upp ca 20 meter 22mmx9mm för 400kr! Spanten är i ek, som ska vara bra att basa, men är lite orolig för vikten. Dock har jag sparat in på relingarna som är 4,4cm breda jämfört med Cunninghams 7,5 cm. Hoppas den håller...

Beställde najgarn från USA, kostade ca 22 dollar för 300m inklusive frakt.