Vintertest




Vintertest i Stockholms skärgård. En av de sista isfria platserna i slutet av januari. Tidigare i oktober satt första rollen efter några försök. Den är som gjord för rollar. Duken visar inga tendenser till att får rynkor. Kul att se att mitt arbete med att sy den ordentligt gav utdelning.

KAJAKEN FÄRDIG


När den sista däckslinan var på plats var det sista momentet klar och kajaken är helt färdig. En fantastik känsla efter så många byggtimmar och framför allt under så lång tid.

Kajaken är otroligt lättpaddlad. Jag har gjort några kortare turer upplever att den accelererar mycket snabbt. Med ett par tre paddeltag är man uppe i maxfart. Den är också mycket lättsvängd. En rolig egenskap är slutstabiliteten. Givetvis är en rollkajak som den här mycket initialt instabil, men så fort man lutar lite mer märker man att kajaken "fångas upp" av vattenmotståndet. Antagligen är de de kantiga slagen som stabiliserar upp den. Jag har inte testat den i hård vind eller lite hög sjö så det återstår att se hur den beter sig då. Jag har inte märkt några större problem med att den vill gira åt något håll vid sidvind. Rollarna får vänta då kapellet jag beställde är försenat. Tråkigt, för jag beställde det redan i början på augusti från Chillcheater.com. När jag rolltestat den återkommer jag med info.


Man sitter rätt okej i kajaken. Det här är den tredje grönlandskajaken jag provat och generellt sett kan man sitta i två lägen: med ryggen mot kanten eller lite mer framåt med ryggen fri. Det sista är väl vad som är bäst för paddling men i praktiken är det skönt att variera. Jag kommer nog att sätta fast någon form av stoppning mot ryggbalken. Masiken (balken över låren) kunde faktiskt gjorts ännu lägre. Jag märker att vid paddling kan man få in en hand mellan lår och masik och den lilla skillnaden gör att man måste anstränga höft- och magmuskler för att få "grepp" mot den men det kan nog fixas med något inlägg. Det är inga problem att ta sig in och ut i kajaken.

För den som aldrig paddlat en grönlandkajak kan jag bara säga att skillnaden mot en modern glasfiberkajak är enorm. Grönlandskajaken är som en liten lätt sportbil jämfört med en vanlig personbil. Kajaken känns nästan som om den "sitter på kroppen" och är en förlängning av den i vattnet. Motsvarande känsla i en glasfiberkajak är snarare att man sitter i en liten båt.

Jag är nöjd med formen på kajaken. Det enda jag kan invända mot är möjligen att fören eller "förskeppet" är smalt och grunt. Det är ett resultat av att spanten är kortare. Det återstår att se hur det påverkar paddlingen. En positiv effekt är att den borde bli mindre vindkänslig då den ligger mycket lågt i vattnet.

Dag 56-57: Däckslinor



Jag har bestämt mig för att ge kajaken ett traditionellt utseende. Några meter läderremmar inskaffades på en läderbutik i Gamla stan i Stockholm och små bitar i ek har sågats till för att ge däckslinorna hållfasthet och snyggt utseende. Som kuriosa kan nämnas att ekbitarna är från Provence. Jag sågade ner en bit ek från min mors trädgård och den blev utmärkt till däcksdetaljerna.

Enligt Cunningham skall man borra hål i kajaken och sticka in ändarna i remmarna. Sedan skall man plugga fast dem. Jag har haft svårt att förlika mig med tanken på att sätta en borr rakt igenom den färdiga kajaken. Men det var bara att följa boken. Borren går igenom tyget och hela relingen. Här får man se upp så man inte borrar i en av däcksbalkarna. Hålet bör vara precis så man får knöla in remmen. Sedan "moddar" man en träbit till en kil och bankar in den. Remmarna sitter hårt och hela konstruktionen verkar täta till hålet. Boken är lite kortfattad kring det här momentet som faktiskt är rätt viktigt. Min erfarenhet är att remmarna skall vara längre ifrån hålen i träbitarna, annars spänns dem inte tillräckligt. Det bästa är relativt lösa remmar (ca 5 cm slack över däcket) och hålen i kajaken ungefär 7-8 cm bredare än träbitens hål. Alltså 3-4 cm "ut" från varje hål. När remmarna fästs med träkilar skall man göra kilarna ganska stora. Trots att det ser ut som om remmarna tar all plats i hålet så kommer kilen att gå in. Är den för smal så kan remmarna ryckas ut.

Den främre remmen håller fast paddeln. Konstruktionen med de små "hornen" gör att man kan sticka in paddeln eller bara låta den vila ovanpå under kortare pauser. Fördelen mot moderna kajaker som ofta har gummilinor är att man kan fästa paddeln utan hjälp.

Trät är nyinoljat med linolja. Lädret har smorts in med "Mink Oil" som jag annars har till skor. Det skyddar mycket bra mot väta men man kan nog ta linolja med.

Dag 52-54: Klar för sjösättning!


Nu har kajaken fått ca 4 lager färg. Den grova ytan har fått en liten jämnare finish varefter lagren av färg byggs upp. Dessutom har jag slipat mellan lagren med 180-sandpapper. Det gav en mycket jämnare yta, speciellt eftersom de första lagren färg ruggar upp ytan. Om rinningar uppstår, får man gå på med penseln och jämna ut. Färgen torkar på ca 2 timmar. Några erfarenheter:
1) Blanda pigmentet noga och låt gärna stå över natten så löser den sig bättre
2) För en ljusgrå nyans gick det åt ungefär 3 deciliter zinkvitt och kanske en tesked svart. Var mycket försiktig med att blanda i svart direkt i den övriga blandningen, den dominerar totalt.
3) Mer pigment ger en lite tjockare färg vilket är bra.
4) Stryk på så flödigt du kan utan att färgen börjar rinna. Extra färg på alla sömmar och hål

Dag 51: Målning


Nu är det dags att avsluta projektet med målningen. Det tätar kajaken och skyddar duken mot revor. Jag använder en 1-komponents polyuretanlack av märket Zar. Lacken är klar så jag har blandat i pigmentpulver. Jag använde pigment inköpt på en konstnärsaffär och provblandade lite för att se om det funkade. Inga problem.

Efter en del funderande valde jag en grå nyans. Halva burken zinkvitt gick åt plus kanske en tesked av det svarta. Blanda först en "pasta" med lite lack och all pigment. Rör noga tills alla klumpar är borta. Sedan blandar man i hop pastan och lacken.

Enligt tidigare uppgift skulle tre lager av Zar-färgen på. Därför hade jag köpt 3 burkar som skulle räcka till 8 kvadratmeter var. Men duken sög upp enorma mängder färg. Alla tre burkarna (ca 0,3 liter/burk) gick åt. Själva målningen är rätt enkel, bara att jobba in färgen ordentligt. Ta en eller flera extralager med förtjockad färg över de små hålen i duken (från sömmarna)så kommer de att täckas fint. Försök att få färgen att krypa in i sömmarna och under cockpit.

Dag 50: Cockpit


Duken är nu fastsurrad i ringen. Boken var aningen luddig hur man skulle börja. Hur som helst fäster man snöret i duken endast, sedan trär man in den i hålet. Jag använde samma tråd som surrningen av kajaken. Den glider inte så lätt så jag slapp efterdra linan.

Ett tips är att sträcka duken ytterligare. Vät duken kring cockpit och dra sedan i den bit av duken du ska surra med en tång. Då blir det spänt och fint kring cockpit, vilket även spänner duken i botten.