Dag 51: Målning

Nu är det dags att avsluta projektet med målningen. Det tätar kajaken och skyddar duken mot revor. Jag använder en 1-komponents polyuretanlack av märket Zar. Lacken är klar så jag har blandat i pigmentpulver. Jag använde pigment inköpt på en konstnärsaffär och provblandade lite för att se om det funkade. Inga problem.

Efter en del funderande valde jag en grå nyans. Halva burken zinkvitt gick åt plus kanske en tesked av det svarta. Blanda först en "pasta" med lite lack och all pigment. Rör noga tills alla klumpar är borta. Sedan blandar man i hop pastan och lacken.

Enligt tidigare uppgift skulle tre lager av Zar-färgen på. Därför hade jag köpt 3 burkar som skulle räcka till 8 kvadratmeter var. Men duken sög upp enorma mängder färg. Alla tre burkarna (ca 0,3 liter/burk) gick åt. Själva målningen är rätt enkel, bara att jobba in färgen ordentligt. Ta en eller flera extralager med förtjockad färg över de små hålen i duken (från sömmarna)så kommer de att täckas fint. Försök att få färgen att krypa in i sömmarna och under cockpit.

Dag 50: Cockpit

Duken är nu fastsurrad i ringen. Boken var aningen luddig hur man skulle börja. Hur som helst fäster man snöret i duken endast, sedan trär man in den i hålet. Jag använde samma tråd som surrningen av kajaken. Den glider inte så lätt så jag slapp efterdra linan.

Ett tips är att sträcka duken ytterligare. Vät duken kring cockpit och dra sedan i den bit av duken du ska surra med en tång. Då blir det spänt och fint kring cockpit, vilket även spänner duken i botten.

Dag 49: Cockpit

Idag tog jag ett lite längre pass och avslutade sy-arbetet med duken. Äntligen klart med sista sömmen. Ett riktigt tålamodsprövande arbete. Dags att sätta på sittbrunnsringen. Först måste man måtta upp var centrum är på både ringen och kajaken. Givetvis var dessa märken borta så jag fick mäta om dem. Därefter placerar man ringen på kajaken och spänner fast den med två träbitar och en tving som på bilden.

Väl centrerad så trycker man igenom små spikar innifrån genom duken och ut i hålen. Här får man ta i och sträcka duken ordentligt då sektionen runt cockpit är rätt lös. En tång funkar bra för att dra duken. När spikarna är på plats kan man dra lite till, spik för spik.

När ringen var på plats provsatte jag mig i den för att kolla om ringen tillåter att man lutar ryggen helt bak vid rollar. Det tyckte jag nu inte att den gjorde, snarare var det smärtsamt för korsryggen när ryggen vilade mot akterdäcket. Ändå är ringen tillbakaskjuten cirka 3 centimeter från balk 7 (den som vilar mot korsryggen). Med lite skumgummi som skydd gick det hjälpligt. Man sitter mycket grunt så rollar bör vara ganska lätta.

Avslutar med en interiörbild ;-)

Dag 48: Duken påsydd

Duken påsydd. Det tog längre tid än beräknat och var svårare. Anledningen är att min metod kräver att duken sträcks och samtidigt sys. Dessutom måste ytterligare en söm göras för att vika över den uppstickande dukkanten. Tror att Cunninghams metod hade varit snabbare och enklare. Möjligen kan det bero på att min duk är extremt töjbar.


Här skär jag av den överblivna duken med en värmekniv (150 kr på Clas Ohlson). Den smälter kanterna på duken så de inte fransar upp sig. Förmodligen onödigt då färgen kommer täcka den, men man vet aldrig.

Dag 47: Cockpit klar

Äntligen igång igen! Det är den fjärde bygglokalen hittils. Efter ett så långt uppehåll var det svårt att motivera mig att ta tag i verktygen. Men så fort man sätter igång kommer arbetsglädjen tillbaka.

Nu är cockpitringen ihoplimmad med sargen. Laskarna ligger lite förskjutet (se närbilden) för att skapa stabilitet. Använd skruvtvingar (många!) när sargen fästs. Annars ligger inte sargen dikt an mot själva ringen.

Resultatet blev helt ok. Jag skulle nog med facit i hand bygga den efter boken, som rekommenderar en hel bit som basas och surras ihop. Mitt bygge blev visserligen starkt och jag slapp bygga en lång baslåda men det var komplicerat och kladdigt. Alla arbeten med epoxy innebär lukt, kladd, extra arbete och slutligen hälsofara när man sen slipar.