Dag 46: Dukning

Dags igen efter 2 månaders uppehåll. Jag hade hoppats på att hitta en lokal att bygga i, men det visade sig inte bli något. Jag får skynda på medan det är varmt och bygga klart utomhus.

Halva sömmen är klar så det är dags att avsluta från fören. Jag började med en sick sack-tråd som drar i hop duken "grovt". Man får stegvis dra i tråden för att öka sträckningen. Det är det här momentet som avgör hur sträckt duken blir så det gäller att ta i. Om man syr 5-6 stygn så ger tråden friktion nog att inte glida tillbaka när man drar. Handskar rekommenderas.

Dag 45: Dukning

Min metod enligt youtube-klippet fungerade inte, så jag fick pröva en anna metod. Anledningen var att min duk är flexiblare och måste sträckas mycket mer för att bli hård. Duken som användes i instruktionen var mycket stummare. Jag fick alltså gå över till plan B: att använda två sömmar. Den första är ett glest sick sackmönster som drar ihop ändarna. Den andra sömmen fogar ihop duken.

Man gör det enklast så här: 1) Trä i den glesa sicksack-sömmen men sträck inte. 2) Sträck den våta duken hårt med händerna 3) Sträck sicksack-sömmen genom att stegvis dra tills duken börjar bli spänd. 4) Sy den sista raksömmen genom att "nypa åt" duken med ena handen och lägg sömmen och dra hårt så att duken går i hop. Jag använde vanlig raksömm eller vad det nu kallas.

Resultatet efter att halva duken är sydd. Den glesa sicksack-sömmen går under duken, upp genom den en centimeter och sedan tillbaka ner igen. Slutreslutatet skall bli en tajt duk, som låter lite som en trumma när man slår på den. När duken sedan torkar, drar den åt sig ytterligare.

Nu blir det paus i bygget igen eftersom jag flyttar till ny bostad. Söker fortfarande efter en bra bygglokal.

Dag 44: Dukning

Dags att börja med en av de mest spännande delarna: duken. Jag har gått och velat länge innan jag börjat med detta - ett dåligt drag inför komplicerade moment. Hursomhelst var det första steget inte svårt. Jag har helt struntat i Cunninghams metod med häftpistolen och sömen längs ena relingen. I stället har jag bestämt mig för att sy längs mitten enligt en videoinstruktion jag hittade på nätet: http://www.youtube.com/watch?v=yr1eHFL_Lxo . Först la jag hela duken i blöt. Syftet med det är att mjuka upp fibrerna vilket leder till att duken stramar åt sig när den torkar. Duken verkar preparerad med något äckligt kemiskt ämne som gör badvattnet mjölkigt och händerna klibbiga. När duken är våt är den mycket lättarbetad. Övre bilden visar hur jag sytt en liten stopp-ficka i aktern. Sedan går man till andra änden och sträcker hela duken. En medhjälpare står bredvid och fixerar den sträckta duken med en skruvtving (klämmor är för svaga). Man måste ta i ordentligt. Bäst är om man lämnar mycket tyg och rullar upp det på en träpinne så får man ett bra grepp. Sedan lägger man kajaken på golvet och trycker ifrån med fötterna mot en balk och häver sig bakåt och drar allt vad man orkar. När fingrarna börjar blöda och det flimrar för ögonen stönar man fram "nu!" och då fäster din medhjälpare duken. Räkna med att duken sträcks ut 20-30 cm, den är mer elastisk än man tror.

Sedan trimmar man bort överblivet tyg. Klipp så du har "fyra fingrars" marginal om mittlinjen.

Cockpit

Cockpit-ringen är ett sidoprojekt som började lite i smyg redan i januari. Bilden visar jiggen, en 8 mm plywoodskiva med ditskruvade träbitar utsågade efter den blivande ringens form. Man behöver inte vara så noggrann när formen bestäms, utgå från masiken och balk nr 7 (korsryggen) för längden. Sedan mäter man bredden (höften plus 2 fingrar på varje sida). Sen kan man ta en böjlig trälist eller till och med en tumstock och forma till ena halvan. Sen ritar man på en pappbit under så har man en mall. För att få en symetrisk ring, vänder man bara på mallen och ritar en spegelvänd motsatt sida. Resultatet bör bli en rund eller i mitt fall äggformad ring. Jag har avsiktligt dragit ut längden några cm över ryggbalken för att underlätta rollar.

Ringen består av två askbitar som blev över från spanten. Jag har basat dem och sedan pressat fast dem med en spännrem efter jiggen. När de stelnat till sin form, fasar jag av dem så de bildar två "laskar", dvs överlappande fogar. Epoxy som lim. Resultatet blev bra, men det är tidsödande och ganska komplicerat.

Dag 42-43: Däcksbalkar

De sista däcksbalkarna är på plats. Jag tog överblivna ask-bitar från spantämnena och kapade till dem från masiken till balken nr. 3. Man sågar ut en kilformad bit från masiken och pluggar fast dem. Jag tog en 4 mm blompinne. Inga konstigheter rent tekniskt. MEN: jag misstänker att formen på de här balkarna bestämmer synintrycket på den färdiga kajaken. Man kan göra ribborna konvexa, konkava eller raka. Jag gjorde mina så raka som möjligt genom en kombination av små block och urfräsningar (se bild). Provsitt också så att fötterna får plats under ribborna, annars får man göra distansblocken lite högre över fötterna. Tänk på helheten, för nu skapas kajakens estetiska linjer. Gå några steg bakåt och titta hur den kommer se ut innan du pluggar fast dem.

Mittribban är bara tillfällig. Den skall användas som en guide när jag syr på duken. Den tas bort senare.

Dag 40-41: Masik

Nu är flytten till Stockholm klar och kajaken ligger på balkongen i lägenheten. Det får bli mitt arbetsrum tills vidare. Februari och mars har varit för kalla, men nu är det dags att ta tag i projektet igen. Bilderna visar den fästa masiken (som gjordes i slutet av januari) och ribborna mellan däcksbalk 7 och 8.

Det var komplicerat att fästa masiken mot relingarna. Man måste såga ut ett v-format hack i varje ände som måste passa precis mot relingarna. Precis som med däcksbalkarna är det många sammansatta vinklar. Tillslut blev det ändå att man fick ta till vinkelslipen och steg för steg slipa, passa till, slipa igen. Det är mycket lätt att göra för mycket, vilket ger dålig passform. Tyvärr var jag mycket stressad när det gjordes och med en skadad hand dessutom (vinkelslipen skar upp ett finger). Hursomhelst blev resultatet ganska bra och faktiskt sitter masiken stadigare än de balkar framför. Ett bra tips är att inte slå i pluggarna i för extrem vinkel. Nästan 90 grader in från relingen, annars blir hävstångseffekten så att relingarna "drar ut" pluggarna.

Extra balkar. Här kommer man sitta när man kryper i kajaken, så det behövs lite extra styrka. Jag gjorde mina ganska tunna. Notera rundningen närmast i bild på ändarna. Där kommer cockpit-ringen gå och jag har slipat ner balken närmast ryggen så man kan luta sig bakåt vid roll. Bra i teorin, får se om det funkar i praktiken.

Dag 37-39: Masik

Tiden börjar bli knapp. Jag flyttar från stan och kan bara utnyttja lokalen i några dagar till. Måste skynda på och få så mycket klart som möjligt. Jag mätte snabbt ut hur masiken (den balk som är närmast kroppen) ska se ut. Jag kommer att göra en laminatkonstruktion. Jag tog en papp-bit och böjde över relingarna. Sen överförde linjen till en träjigg.

Här tar jag ut måtten för att såga till konstruktionen så den passar perfekt mellan relingarna. Man trycker in masiken mellan träbitarna och ritar efter pappersbitarna.

Fem stycken bitar bildar masiken, här hoplimmade på jiggen. De är 5 mm tjocka, vilket var för tjockt, 3 mm hade varit bättre. Använd skyddspapper så epoxyn inte limmar fast tvingarna i jiggen. Tyvärr blev den slutliga masiken för hög så jag var tvungen att modifiera den lite. Stressen ger upphov till slarv och andra olyckor. Jag skar upp pekfingret på vinkelslipen och kan inte använda handen fullt ut.

Lamineringen blir mycket lätt och stark.

Dag 35 & 36 : Stävplattor

Dags att plugga fast stävbitarna med relingarna. Det här kommer att låsa hela konstruktionen.

Först måste man såga ur ca 8-10 mm av trät för att plattan ska få plats. Man gör det genom att fästa en rak brädbit på en såg (en överbliven spantbit är utmärkt) och sedan såga ut skåror med ca en halv centimeters mellanrum. Sen tar man en mejsel och hamrar bort trät.

Ett par saker att se upp med: Såga inte för djupt så du kommer för nära "relingspluggarna". De behöver trä kring sig för att hålla. Såga täta skåror och slå bort dem försiktigt, annars kan trät splittras och underlaget blir ojämnt. Använd sedan mejseln och rasp för att få botten jämn.

Man tar sen en tjockare brädbit och passar in. Lättast är om man kapar längden först och sedan sätter den på plats. Sen drar man med en blyertspenna längs kajaken för att se hur bred den skall bli. Lägg till en centimeter på sidorna och såga till. Kolla noga vart borrhålen hamnar när du pluggar. Det är mycket på gång under plattan, pluggar, surrningar och snedställda relingar. Dessutom ska pluggarna gå in i vinklar. Se till att pressa plattan hårt mot kajaken inna pluggarna slås i (använd en tving).

Till sist jämnar man till överskottet med vad man nu vill använda. En gammal hederlig hyvel går bra plus rasp och sandpapper. Jag tog en genväg och använde vinkelslipen med kakelslipskivan. Man kan faktiskt slipa ner trät så mycket med den att man kan avsluta med sandpapper. Var stadig på handen! Se till att få en harmonisk övergång mellan reling och för. Man kan ta en bit tyg och sträcka över för att se hur det kommer se ut.

Dag 34: Slag

Passade in slagribborna och surrade fast dem på samma sätt som kölribban. Det kommer att bli en bred skrovform då jag surrade dem brett. Beskrivningen i boken är lite krånglig men i princip surrar man fast ändarna temporärt så de möter varandra i för och akter. Sen passas ribborna in och fästs med klämmor. Man ritar ett streck på spantet var slaget skall ligga. Sen kan man surra fast den och använda strecken som guide.

Dag 33: Slag

Dags att passa till slagen. På kajaken är det två ribbor av samma längd och tjocklek som kölstocken. De sätts på sidorna och kan justeras upp eller ner. Skrovformen påverkas mycket av hur man sätter dem. En riktlinje är att man vill ha den kommande duken på lika avstånd på båda sidor om slaget. Om man skjuter upp ribban mot kölen så får man en smalare V-formad botten. Duken kommer då att ligga för nära spanten mellan slaget och relingen. På bilden har jag spänt snören kring hela kajaken för att simulera duken. Genom att testflytta slaget upp eller undviker man att duken ligger an mot spanten (dåligt eftersom vattentrycket kommer att skapa en anorektisk kajak).

Jag vill ha en så flack, bred botten som möjligt. Det första steget skapades redan när jag böjde spanten ganska platt och brett. Sen har jag fuskat lite och hyvlat ner kölen för att minska ner V-profilen. Försöker också att bredda slagen så långt det går.

Dag 32: Köl

Surrade fast kölribban mot spanten igår. Det gick åt ca 10 meter sentråd och resultatet blev mycket bra. Före man surrar måste man centrera kölen över spanten. Man kollar var 5:e spant och sedan jämför man med en tråd spänd bredvid. Helst skall kölen vara både centrerad och rak, något som jag fick pruta på. På några spant var kölen några millimeter fel, men jag tyckte det var viktigare att få köllinjen rak. Vi får se om jag har rätt när jag paddlar den. Cunningham är omständlig med att i ord beskriva hur man gör. Det räcker med att titta på bilden på samma sida. Ett exempel på att "en bild säger mer än tusen ord", ett allmänt problem i boken.

Hur som helst så stramade surrningen upp hela konstruktionen. I och med att kölribban är fast mot spanten har kajaken gått från att ha blivit lite sladdrig till fullständigt hård. Skönt, då jag var lite orolig över det.

Dag 31: Stävbitar

Fören är klar. Jag valde en väldigt flack design, mest för att det ser snyggt ut. Förmodligen ger det en mer manövrerbar kajak. Bilden visar också ett problem jag hade: Relingarna skall egentligen hyvlas ner på undersidan (den som möter stävbiten) så att stävbiten vilar mot en plan yta. Det går inte att hyvla mer eftersom relingarna är så tunna. Allt trä behövs runt pluggarna som håller ihop dem. Så jag la stävbiten direkt mot relingarna och det funkade bra. Surrningarna är så kallade V/Y-surrningar. Man borrar en triangel av tre hål och surrar ett V. Sedan avslutar man med en "midja" uppifrån och drar ihop det till ett Y. De är mycket starka.

Bilden visar aktern som jag ändrade. Jag har lagt till en 9mm distansbit mellan kölen och akterbiten. Jag tyckte helt enkelt att akterskeppet blir för grunt, något som man ser när kölplankan ligger på plats. Man monterar kölen och sen får man använda ögonmått. Det här momentet är avgörande för vilken kajak man får. Kajaken är fortfarande väldigt formbar. Man kan lätt manipulera ändarna till en decimeter upp eller ner. För att få fram slutformen kan man flytta bockarna och tynga ner kajakens mitt och sen plugga fast kölen. Man får då en bananliknande kajak, eller tvärt om, man flyttar bockarna till mitten av kajaken och tynger ner ändarna. Jag experimenterade lite med olika former innan jag beslöt mig för ett

mellanting.

Kölen har pluggats fast. Jag tog 10 mm-plugg från en rundstav. De virriga vinklarna förhindrar att kölen rycks upp. Försök pressa ihop kölen med akterbiten så mycket som möjligt med tvingar innan man pluggar.

Nu börjar det se ut som en kajak!

Dag 30: Spant

Här pluggas spanten fast i relingarna. Jag använde 8mm-plugg från Biltema och en 7mm borr. Det är bra att använda ett borrstopp som på bilden, så borren inte går igenom hela relingen. Tyvärr så slipade jag spantens ändar för mycket så de satt lite vingliga. Jag kompenserade genom att banka ner små träkilar. Funkade mycket bra. Jag oljade/tjärade ändarna och hålen innan samt pluggarna så de skulle glida in lättare. Lite onödigt egentligen, men det skyddar trät bra. Pluggarna sågar man sedan bort med japansågen. Jag slipade och ner spanten ordentligt, speciellt de som är runt kroppen. Man vill inte fastna med fötterna i ett spant när man gör en "wet exit". De skall heller inte skava mot kroppen under paddling.

Dag 29: Aktern

Aktern görs av en 1tums tjock planka som först sågas ut mot relingarna. Sedan bestämmer man vinklarna med ögonmått. En viktig faktor är hur djupgående man vill göra den. Det avgörs genom att fixera kölen (den långa listen på bilden) mot det sista eller näst sista spantet. Eftersom spantens kurva tvingar ner kölen blir det skillnad om man fäster kölen mot det sista spantet (grundare akter) eller spantet innan (djupare). Jag tog näst sista och hoppas att det blir en bra balans. Nu är vi inne på båtdesign. En djupare akter ger bättre gång i sjön, men svårare att svänga. Dessutom kan man ytterligare påverka egenskaperna genom att lämna mer trä på ändbiten. Jag har valt en ganska flack vinkel och grund gång för att ge bra manöverförmåga. Jag experimenterade lite med olika vinklar och sen valde jag en som såg snygg ut.

Dag 25-28

Alla spant är nu basade och på plats. Ett mycket kul jobb, som var lagom krävande. Efter varje spant är på plats måste man titta från fören/aktern och se att det följer en jämn skrovform. Annars måste man kvickt tillbaka till spantet och med händerna trycka till det. Formningen gör i två steg: 1) Spantet sätts på plats och dess huvudform böjs till. 2) Kontrollera med övriga spant att kurvan är jämn, om inte "efterhåll" med händerna eller en rem. Man har några minuter på sig. När trät har kallnat går det inte. Ha en limklämma nära till hands. En del spant visar tendens till att spricka och då sätter man snabbt dit en klämma och kan fortsätta. Bilden visar en spricka som fyllts i med epoxy.

Totalt sett är jag mycket nöjd med spantformen. Jag är överraskad att det gick att få till en så aggressiv kurva på dem (förmodligen tack vare ådringen). Det kommer att ge en mycket låg och flack bottenprofil, precis som jag ville ha det.

Slutsatser från basningen:

1) Blötlägg länge, cirka 7-10 dagar.

2) Böj trät i långsamt men hårt och stadigt tempo. Ryckiga rörelser spräcker trät.

3) Basa inte för länge, trät kan "torrkoka" och är svårare att jobba med (böjs svårare och spricker). Maxtiden är 15-20 minuter. Trät skall vara fuktigt när man tar ut det.

4) I jiggen förböjer man endast den tunna delen av spantet. Undvik att gå över i den tjocka delen. Det kommer att skapa en "stress point" som spricker lättare när spantet bearbetas på plats.

5) Spanten kan "basas om" om man inte är helt nöjd med formen. Några minuter i lådan så kan man böja dem igen (men inte lika mycket).